• 1 • ÄVENTYR TILL EON SKALDENS FÄRD ÄVENTYR TILL EON ÄVENTYR TILL EON SKALDENS

• 1 • ÄVENTYR TILL EON SKALDENS FÄRD ÄVENTYR TILL EON ÄVENTYR TILL EON SKALDENS FÄRD SKALDENS FÄRD E E n skald vandrar från by till by. Vid eldsken berättar han sägner om forna krig, tappra hjältar och grymma dåd. Hans fingrar vandrar över lyrans strängar och lockar fram magiska toner och de sånger som lämnar hans läppar kommer för evigt att etsa sig fast i folkets minnen. Han reser genom nordliga Consaber i sensommarens döende tid, på ölstugor och värdshus blir han varmt mottagen. Men hans toner drar även till sig andra än bönder och hantverkare. Snart syns beväpnade män i byarna där han passerat. De frågar, hotar och mutar befolkningen till att berätta allt de vet om skalden och vart han begett sig härnäst. Den vandrade underhållaren visar sig inte vara en vanlig skald - hans berättelser och toner tycks förebåda ett stundande krig som för evigt kan sarga Consabers mäktiga rike. Inget sägs öppet men flertalet mäktiga män letar efter denne man, några vill fånga honom, andra vill hjälpa honom. I adelsmännens hov viskas det om en komplott som kan hota deras makt, bland prästerskapet talas det om en sammanslutning avgudadyrkare och bland legosoldater och avskum erbjuds det rikliga belöningar för att finna denne vandrare. Skaldens resa tycks påverka alla samhällsskikt men endast de som lyssnar kan ana vad som sker bakom den annars så lugna fasaden. I slutändan så tycks dock alla vägar leda till blodsutgjutelse och grym död - likt i de sagor som skalden förtäljer. • 2 • SKALDENS FÄRD ÄVENTYR TILL EON Intrigen Greven av Firina har länge varit missnöjd med den sittande konungen och har i hemlighet haft korrespondens med inflytelserika personer inom Tokons adel samt andra missnöjda adelsmän i Consaber. På senare tid har allt börjat tala för att en väpnad konflikt är att stunda och greven använder närheten till fiendelandet Thalamur som täckmantel för att samla vapen och legosoldater i Firina. Om konungen blir avsatt så kommer greven med den tokonska adelns stöd samt stödet från sina medkonspiratörer kunna bli den nya konungen över Consaber. Han har svurit att återinföra tokons gamla tro som statsreligion och minska Daakkyrkans makt. Efter många hemliga överläggningar har greven skrivit ett brev till Múir Delan, hövding av klanen Líusadh i Tokon. Där svor han allians med den tokonska adeln som står emot Constantin XIV – Consabers nuvarande konung. I brevet står det även det datum som "upproret" gentemot den falske konungen skall starta. Allt är underskrivet och stämplat med grevens sigill. Om brevet skulle hamna i fel händer så skulle greven vara i stora problem. Konungen skulle utan tvivel sända sina trognaste riddare mot honom och utan Tokons hjälp samt hjälpen från grevens allierade så skulle han bli besegrad även om han skulle kunna åsamka stor skada på kungens soldater. Allt hänger på att brevet kommer fram och att det blir tid nog att upprusta och värva bundsförvanter. Då greven märkt att vissa individer, främst riddare trogna konungen, har börjat ta ett stort intresse i dennes korrespondens med Tokon så väljer han att sända brevet med sin trognaste undersåte Vadukind. Detta är en före detta kämpe som tjänat greven, men också en trogen dyrkare av tokons gamla tro och en skicklig sagoberättare. Vadukind gömmer brevet i sin lyra och börjar i maklig takt vandra norrut mot Tokon. Greven har dock förrädare i sina led som försöka samla bevis för att denne är otrogen gentemot konungen och snart lägger ihop ett och ett. De inser att Vadukind troligtvis har begett sig till Tokon med ett viktigt meddelande. Ryktet sprids och snart sänds beväpnade legosoldater ut för att finna sagoberättaren och det börjar viskas om att denne underlige vandrare bär på något viktigt vilket drar till sig öronen från ett flertal sammanslutningar i riket. Vadukind är från början inte medveten om att folk letar efter honom. Då han färdas till fots och i landsbygden är han mycket svår att finna. Men snart så kommer han till byar där han får höra att beväpnade män har frågat efter en man med hans utseende. Han blir mer försiktig och inser att vägen norrut med all säkerhet är bevakad. Han vet dock att enligt legenderna så skall det finnas en väg genom den fruktade Rinyaskogen – då alternativen är få så väljer han denna mörka och enligt sagorna fasansfulla väg. Skalden kommer slutligen till den ensliga byn Ailed djupt under de täta trädkronorna. Där vilar en fara och en fiende som snärjer honom i sitt grepp. Den traktar inte efter den information han bär, det är hans odödliga själ varelsens suktar efter. Byborna är själva vettskrämda fångar mellan trädens stammar och offrar barden till sin "gud" det väldiga skogsväsendet Sargaldhûrm och dennes döttrar. Ovetande om bardens betydelse så har byborna börjat locka ett flertal själar mot den avlägsna byn och alla vill de finna den försvunna skalden. Självklart kan äventyret ta många oväntade vändningar och spelledaren bör inte vara rädda att modifiera det efter sin egen vilja. Om rollpersonerna är snabba nog så hinner de kanske ifatt Vadukind innan Sargaldhûrm fått honom i sitt grepp och tillsammans måste de möta skogens fasa. Om han vill fokusera på konspirationen så kan han helt ignorera skräckdelen på äventyrets slut och likaså kan en spelledare helt ignorera konspirationen och endast koncentrera sig på skräcken i Ailed. BAKGRUND C onsaber är ett mäktigt feodalt rike men under ytan pyr hatets glöd som när som helst kan flamma upp till ett inferno av blodspillan. Rikets urgamla fiende Thalamur rustar sina arméer och i adelns borgar viskas ord om att konungen inte är rätt man att styra riket. I norr ligger hertigdömet Tokon där folket i hemlighet rustar upp ända sedan dess att konungen vägrade svära tilltro till den stora Draken – Tokons själ och det religion. Hela riket tycks ha stannat i en djup andhämtning och väntar med fruktan på vilken gnista som åter skall störta landet i krig. Konstruktion Petter “Åh nej!... jag tvingas stoppa ost i öronen” Nallo Korrekturläsare Anton “Eonsk gladfantasy” Wahnström Carl Johan ”Åh nej, nu tvingas jag tukta upp Petter” Ström Illustrationer Alexander “Satyricon låter ju som Midnight oil” Christiansson Tveksamma tack till Christoffer Bidestedt Robert Joelson • 3 • ÄVENTYR TILL EON SKALDENS FÄRD Stämning Stämningen i denna saga börjar med fantasyromantik. Rollpersonerna reser genom Consabers feodala landskap insvept i sensommarens sista varma vindar. Folket är fria från krig och lidande. Skördarna faller väl ut. På kullar och berg vilar borgar av sten. Invid dem små byar med halmtak och fält där boskap vandrar. Bäckar och vattenströmmar porlar då de första höstregnen skänkt dem vatten i norr. Men i denna idyll med stenbroar över strömmar och varma skänkstugor syns även fläckar av brutalitet och död. Brottslingar hänger i galgar och plockas rena från kött av svarta trollkorpar. Invid vägkanten står tiggare och landsstrykare med hungriga ögon och magra kroppar. Adeln begår grymma dåd gentemot folket, kvinnor pryglas, män steglas och barn tillåts att dö i förtid. I många personers ögon kan man se skräck och tårar, hur de går ihopkrupna i fruktan bara några steg ifrån galenskapens rand. Daaks präster vandrar efter vägarna och predikar trohet, avhållsamhet och varnar för de mörka krafterna i världen och de drar sig inte för att skapa avskräckande exempel vad som händer otrogna. Sagan övergår därefter till ett mysterium – det blir uppenbart att fler än rollpersonerna letar efter skalden. Vad denne vet måste vara av stor vikt då övriga grupperingar inte drar sig för att hota och döda för att få sin vilja fram. Snart riktas blickarna mot den stora skogen i norr då bönder berättar att det var där som man senast såg barden vandra. Ju djupare in mellan stammarna man kommer desto mer övergår mysteriet till krypande fasa och skräck. Den sista byn som den omgivande befolkningen fruktar visar sig vara en underlig plats som vilar på många hemligheter. Snart kan inte rollpersonerna längre lita till sina egna sinnen och att ta sig därifrån tycks vara en omöjlighet. Dessa fasor bör vara kopplade till rollpersonernas förflutna samtidigt som de sjunker djupare och djupare ned i galenskapen. Sargaldhûrms drömmar Sargaldhûrm är ett mäktigt skogsrå som påverkar folks sinnen och drömmar. När rollpersonerna kommer nära byn Ailed hamnar de snart under dennes inflytande. Exakt hur mycket Sargaldhûrm påverkar rollpersonernas psyken är upp till spelledaren men skogsrået har förmågan att skapa hallucinationer som är allt från oemotståndliga till mardrömslika. Rollpersonens undermedvetna är det som på många sätt styr illusionerna. Det är dennes känslor, minnen och lustar som tar form av skogsråets mentala krafter. Om rollpersonen är paniskt rädd för spindlar är det en sådan han ser krypa över sin hand för att borra sig in under huden. Är det något denne åtrår särskilt starkt så är det denna person eller föremål som lockar ut rollpersonen i skogens mörker. Spelledaren bör innan spelmötet fundera ut vilka lockelser och skräckkällor som rollpersonerna (och eventuellt spelarna) har för att kunna skapa så pass lockande och skrämmande scener som möjligt. Inget är dock på riktigt och uploads/Geographie/ skaldens-faerd.pdf

Tags
Administrationkommer rollpersonerna efter mycket sargaldhûrm
Documents similaires
  • 21
  • 0
  • 0
Afficher les détails des licences
Licence et utilisation
Gratuit pour un usage personnel Attribution requise
Partager